Dagens Industri, 16. März 2006
EU:s stabilitets- och tillväxtspakt har inte fungerat som det varit tänkt.
Alltför många länder har dragits med större underskott i de offentliga finanserna än den tillåtna maxgränsen på 3 procent av BNP. Disciplinen har varit för dålig. Till exempel har unionens största ekonomi, Tyskland, visat underskott på över 3 procent i fyra år.
I veckan beslutade EU:s finansministrar att Tyskland måste klara kraven senast 2007. Optimisterna menar att det visar att pakten ändå fungerar.
Till pessimisterna sällar sig ekonomiprofessorn Lars Calmfors. När han i går presenterade den årliga rapporten om tillståndet i Europas ekonomi, författad av EEAG, en oberoende europeisk ekonomgrupp, hävdade han att EU:s finansministrar nu går längre än vad de redan urvattnade reglerna tillåter. Han efterlyser striktare regler. Di LEDARE TORSDAG 16/3 Tyskland, somhotats av dryga böter, var pådrivande i den försvagning av stabilitetspakten som klubbades förra året. Bland annat förlängdes tidsfristen för att sanera finanserna. Många har sedan dess i princip dödförklarat pakten.
Finansministrarna vågar inte sätta det mäktiga Tyskland på plats. Samtidigt är Tyskland i gott sällskap av flera andra syndare; inom eurogruppen ligger också Portugal, Italien, Grekland och Frankrike under den tillåtna gränsen.
Sverige, som inte infört euron men liksom alla EU-länder deltar i stabilitetspakten, tillhör en mindre grupp av de gamla EU-länderna som visar plus i finanserna.
För att skapa stabilitet och förtroende för hela europrojektet är det nödvändigt med starkare offentliga finanser. Långsiktigt måste också EU-länderna samla i ladorna för att klara den framtida ålderschocken som kommer att slå mycket hårt mot ett flertal länder.
Den ekonomiska tillväxten inom euroområdet är på väg upp, men ligger ändå klart under den amerikanska och nu även under den japanska. Ett glädjeämne är att Tyskland, som fått bättre framtidsutsikter av den nya kanslern Angela Merkels politik, är på väg att resa sig. En av den europeiska valutaunionens svagaste länkar är avsaknaden av en gemensam finanspolitik. Problemet med svaga finanserna i euroländerna är att de kan leda till att Europeiska centralbanken, ECB, drar upp sin styrränta mer än vad den hade behövt om länderna haft bättre budgetdisciplin.
Senast den 2 mars höjde ECB sin styrränta från 2,25 till 2,50 procent.
Räntehöjningarna får en dämpande effekt på tillväxten. Just det som stabilitetspakten var satt att förhindra, inträffar alltså nu. Det handlar med andra ord om en ofördelaktig mix av finanspolitik och penningpolitik. I stället för en önskvärd åtstramning av finanspolitiken, som skulle kunna vara möjlig nu när tiderna är bättre, får euroområdet en onödigt stram penningpolitik och för hög ränta.
Så vad göra? Kan euroländerna komma ur detta dilemma?
Ett av EEAG:s mest intressanta förslag är att ECB erbjuder sig att höja sitt inflationsmål, i dag formulerat som att inflationen ska vara under men nära 2 procent, mot att striktare regler för budgetdisciplin införs. Det senare bör komma först, så att finansministrarna inte låter bli att leverera när de väl fått ECB:s present.
Spänningarna växer inom valutaunionen.
Förutom problem med att sanera de offentliga finanserna har flera länder svårt att ta itu med nödvändiga strukturella reformer. Samtidigt har de protektionistiska stämningarna blivit starkare, inte minst i Frankrike. I grannlandet Italien hotar snabbt stigande tillverkningskostnader landets konkurrenskraft.
Please send your comments or questions on specific articles to: presse@ifo.de. Please mention in your e-mail the article you are concerned with.
Phone: +49(0)89/9224-1604 Fax: +49(0)89/9224-1267
2012 2011 | 2010 | 2009 2008 | 2007 | 2006 2005 | 2004 | 2003 2002 | 2001 | 2000
Press Echo
Comments on current economic policy issues in Policy Debate:
RSS